TRE på TRE: Järnprinsessan av Julie Kagawa

Den första boken i Kagawa-trean är utläst och det blev alltså Järnprinsessan  - del två i serien om Iron Fey. Meghan lyckades ju rädda sin lillebror i första boken men hon är ju fortfarande kvar i Vinterälvornas rike. För att kunna ta sig därifrån blir hon tvungen att ge sig ut på ännu en farlig jakt, den här gången för att ta tillbaka en spira som hamnat i fel händer. Meghan har fortfarande Puck, Grim och Ash till sin hjälp men alla hennes alvkrafter har försvunnit. Om Meghan hade problem innan så är det inget mot vad hon har nu...

Det jag tycker är häftigast med böckerna om Meghan är hur Kagawa väver in den verkliga världen och alvvärlden i samma nät, att de två världarna är så tätt sammansvetsade. I första boken hamnade vi till slut i New Orleans, i del två i Silicon Valley. Boken har ett bra flyt men den hade mått något bättre av att ha varit något kortare. Första boken är precis 100 sidor kortare och det blir perfekt. Men det är absolut läsvärt!

Titel: Järnprinsessan
Originaltitel: The Iron Daughter
Serie: The Iron Fey #2
Författare: Julie Kagawa
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Sidor: 397
Genre: Roman, fantasy
Utgivningsår: 2011
Förlag: Harlequin (recex)
Format: Storpocket
ISBN: 978-91-640-6878-1

Nu är det dags att ta tag i bok nummer tre i oktober - det blir den andra boken i Kagawa-trean. Du missar väl inte att uppdatera mig när du läst ut en bok i TRE på TRE-utmaningen! Just nu ser det ut såhär för mig:

3x Virginia Woolf: Mrs Dalloway, Orlando, The Waves 

3x Iron Fey av Julie Kagawa: Järnprinsessan, Järndrottningen, Järnriddaren

3x "skulle ju inte köpa pga köpstopp men kunde inte låta bli": Himmelstrand (JAL), Vill ha dig så illa (Gunnar Ardelius), Född fenomenal (Josephine Bornebush)

Jag håller på med Mrs Dalloway men det går seeeeegt. Och den är ändå bara ca 150 sidor. Men den ska läsas innan jag får börja på någon av de andra. Hur går det för er?

Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén

Om jag hade en årsbästalista (vilket jag verkligen borde ha och kanske kommer att skriva ihop) skulle den här komma högt, högt upp på den. I boken Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén möter vi Caroline och Jonas och ganska snabbt går vi igenom de olika stegen mot att göra familjen större. Det är inte helt smärtfritt men till slut finns hon där hos dem. Elsa. Deras alldeles egna lilla underbara bebis. Men tillvaron är inte rosenskimrande och Carolines tecken på förlossningsdepression finns där men det är inte riktigt någon som ser henne. Till slut går allting sönder och Caroline förs iväg av polis. Hon har släppt Elsa från sjunde våningen men hon har ingen aning om att hon har gjort det. Elsa klarar sig men ligger i koma och Jonas får ta alla beslut och allt ansvar medan Caroline sitter av sitt straff.

Det går inte att sluta läsa den här boken när man väl har börjat. Det var inte många timmars sträckläsning där inte. Och jag älskar sådana böcker! Den där känslan man får varje gång man inte läser - hur ska det gå, vad ska hända, jag måste måste MÅSTE läsa klart NU! En annan sak som jag älskar är Josefines språk - rappt, vasst, fullt av humor (min typ av humor) men samtidigt nattsvart och allvarligt vid vissa tillfällen. Mixen blir perfekt! Personporträtten är klockrena även de och jag blir arg på Caroline för hennes själviskhet samtidigt som jag lider med henne nåt så kopiöst. Jag blir stolt över Jonas för att han klarar allt så bra men samtidigt arg och irriterad på hans dumhet och naivitet när det kommer till en viss person. Jag trodde nog att det skulle vara mer fokus på förlossningsdepressionen men jag gillar VERKLIGEN hur boken utvecklas och slutet!!! Alltså, ge mig bok två NU!

Jag pendlar mellan sorg och lycka och hajar till i kapitel 31 där en liten ynka mening får mig att kastas sju år bakåt i tiden och jag bryter ihop totalt. Jag har aldrig drabbats av förlossningsdepression per se men min äldsta dotter föddes under mycket dramatiska former vilket gjorde att jag ett par månader efter hennes födsel fick gå hos en psykolog. Det var mitt bästa beslut någonsin och jag hade nog inte suttit här idag med TVÅ underbara flickor OCH en någorlunda normal och stabil mental hälsa om jag inte fått den hjälpen via BVC. Så himla viktigt att få prata av sig även om allt verkar vara guld och gröna skogar. Kanske kan boken öppna ögon både här och där.

Jag blir så satans avis på människor som Josefine Lindén. Hon bara "hej jag har skrivit en bok, min första bok ever, någon som kanske vill läsa?" typ och jag läser och dör. För det är så himla himla bra det hon skriver. Jag vill också skriva så bra. Eller hey... jag skulle bli lycklig om jag ens blir färdig med min tänkta roman någon gång innan nästa millennieskifte. I vilket fall som helst är Josefine en sjuhelvetes inspirationskälla och författarinna och jag ser fram emot mer.

Titel: Tiden går så långsamt när man tittar på den

Författare: Josefine Lindén

Språk: Svenska

Sidor: 385

Genre: Roman

Utgivningsår: 2014

Förlag: Litet förlag (recex)

Format: Flexband

ISBN: 978-91-87548-16-1

Planet 63 av Lars Östling

Ibland tänker jag att det är så svårt att hitta böcker som är nytänkande i sin genre. Det är samma gamla visa om och om igen. Men alltså jag gillar det oftast så det är inget egentlig problem. Det är bara det att det är så mycket roligare när det dyker upp något som är nytt. Det känns fräscht och uppfriskande. Så är det med Lars Östlings Planet 63. Vi befinner oss långt ner under markytan i ett kontorsrum som fallit ner i gruvan som den var byggd på. I rummet finns en salig blandning människor bland andra den som jag skulle vilja kalla huvudpersonen, Ching Meir. Ching är Federationsagent och var sänd till Planet 63 för att undersöka vad som hänt de agenter som är placerade där men som inte hört av sig enligt schema. Det enda Ching vet med säkerhet just där och då är att de måste hitta en väg ut. Under tiden vi får följa människorna i kontorsrummet och deras kamp för överlevnad får vi i tillbakablickar reda på vad som hände innan dess. Hur Ching kom till den röda planeten, vilka han träffar och vad de har att göra med Chings nuvarande situation. Det är även ett flertal andra "huvudpersoner" med i boken och de känns alla lika viktiga för historien. Det jag verkligen gillar är att alla har en sk "hidden agenda" och det spelas mer än ett fulspel bland människorna på planeten. Tillbakablickarna är skickligt skrivna och det blir inte det minsta rörigt för den som läser. Men i och med att läsaren får läsa ur olika perspektiv ges man en djupare inblick i vad som faktiskt försiggår. Jag hade velat få vara med mer på rymdstation 13 men annars är det väl avvägt mellan personer och platser.

Jag brukar ju vara nog med att det ska vara trovärdigt även om det är SF/fantasy/whatever. Det kan gärna vara hittepå av stora mått men det måste vara genomtänkt, vattentätt och lättillgängligt. Östling får toppbetyg i alla kategorier och jag gillar verkligen Planet 63. Det enda jag undrar är när det kommer fler böcker från honom?

Titel: Planet 63

Författare: Lars Östling

Språk: Svenska

Sidor: 240

Genre: Roman, Sci-fi

Utgivningsår: 2014

Förlag: Epok förlag (recex)

Format: Häftad

ISBN: 9789127137998

Där jag inte längre syns av Petra Hillring

En liten liten bok men med så stort och viktigt innehåll. Där jag inte längre syns är en berättelse om en trasig flicka, så trasig att hon inte orkar mer. Jag tänker, när jag läser boken, att det antagligen finns flertalet elever som mår lika dåligt på min arbetsplats. Förhoppingsvis inte på grund av en tafsande och hotande lärare, förhoppningsvis inte alls, men det finns ju tusen andra skäl.

Vi möter Lina när hon precis fått reda på att hennes några år äldre syster, Linda, försökt ta livet av sig. Några dagar tidigare har Linda gett Lina tillåtelse att läsa hennes dagbok om någonting händer henne. Lina letar nu upp dagboken och börjar läsa. Det gör att Lina får uppleva hur hennes systers liv varit de senaste månaderna. Till en början ter sig hennes liv ganska vanligt, som vilken sjuttonårings som helst. Men med en lärare som bara blir sliskigare och sliskigare och nya, konstiga, bubblande känslor för en kompis gör att Linda inte orkar med mer tillslut. Och nu ligger hon där i sjuksängen. Lina tycker att det är skitjobbigt att läsa dagboken, men gör det (och lite till) för Lindas skull. Så att hon kan bli glad när hon vaknar. Om hon vaknar...

Boken är lätt att ta till sig och perfekt för högstadieungdomar. Stor text, inga svåra ord, ganska kort och med ett bra driv. Jag vill ju bara veta mer och få följa dagboksanteckningarna varvat med vad som händer i nutiden. Men hörrni, jag gillar inte omslaget. Inte alls. Det känns så... äsch jag vet inte. Nittiotal kanske. I vilket fall tror jag inte att det är det mest lockande omslaget, vilket är synd för boken bör bli läst. Måste bli läst. Jag kommer att ta med mitt recex till jobbet och se till att så många elever som möjligt läser den. Kanske fångar jag någon. Kanske, kanske räddar jag någon...

Titel: Där jag inte längre syns

Författare: Petra Hillring
Språk: Svenska

Sidor: 99
Genre: Roman, Ungdomsroman
Utgivningsår: 2012
Förlag: Duo Dito Förlag (recex)

Format: Häftad
ISBN: 978-91-978730-8-6

Som små små briljanter glimmar det till...

Jag har läst något som klassas som mikronoveller. Det är Tomas Kindenberg som i två böcker skrivit korta betraktelser ofta tillskruvade och omvända ifrån det vi annars kallar norm, normalt, det vanliga. Kan du inte bara vara pinsamt tyst är Kindenbergs första bok med mikronoveller och den är genial. För det första ser den ut som en coffe table-bok i miniatyr. Svartvita bilder som talar sitt eget språk. Men som kompletterar de små texterna perfekt. För det andra: innehållet. Kindenbergs betraktelser är fantastiska, kantade med humor, bitterhet och ironi. Men samtidigt innehåller de ibland ett allvar som man inte får missa. Jag älskar dem. Verkligen. Jag läser dem om och om igen.

Kindenbergs andra bok, Humoristen, gavs ut 2012 och är en mycket värdig uppföljare till succédebuten. Den är lika snyggt formgiven som dess föregångare, men istället för de svartvita bilderna ackompanjeras varje mikronovell med en bläckteckning i form av siffran novellen har i ordningen. Kindenberg fortsätter att bana väg med litterära briljanter som Elefanter, Falskhet eller min favorit Vem är det som är konstig nu. Hos Bokus hittar vi ett smakprov från boken:

Falskhet

Fyra år. Så lång tid tog det för henne att erkänna att hon inte älskade mig. Fyra års intensiv bearbetning. Alla dessa långa samtal för att få ur henne sanningen. Jag brukade väcka henne mitt i natten och fråga varför hon inte bara kunde erkänna att hon inte älskade mig. Till slut gav mina ansträngningar resultat: hennes försäkranden blev mindre och mindre övertygande - och så erkände hon. Förr eller senare gör de det. Likadana allihop.

Ja ni ser ju. Briljanta. Geniala. Ett måste i bokhyllan, att läsa om och om igen.

Titel: Kan du inte bara vara pinsamt tyst
Författare: Tomas Kindenberg
Språk: Svenska
Sidor: 130
Genre: Mikronovellsamling
Utgivningsår: 2006
Förlag: Zoo Publishing (recex)
Format: Pocket
ISBN: 978-91-631-8406-2










Titel: Humoristen
Författare: Tomas Kindenberg
Språk: Svenska
Sidor: 72
Genre: Mikronovellsamling
Utgivningsår: 2012
Förlag: Zoo Publishing (recex)
Format: Häftad
ISBN: 978-91-633-7360-2

Midnattsgränden av Rachel Caine

Nu, så här i tredje delen i serien om Vampyrerna i Morganville, börjar det verkligen hända grejer. Michael har ju... eh... förändrats och Shane är sur som en ättika mestadels av tiden. Eve jobbar på hårt på collegecaféet speciellt eftersom hennes kollega nyss mördats. Och Claire. Åh Claire. Det visar sig att Amelie har planer för henne. Planer som Claire definitivt inte hade räknat med när hon slöt förbundet med Amelie. Claire får en helt ny studieplan med ämnen som hon inte ens trodde gick att läsa på colleget i Morganville. Och det konstigaste av allt - hon får en privatlärare. Och privatläraren, Myrnin, är en uråldrig vampyr med en rejäl personlighetsklyvning. Claire balanserar än en gång på den tunna linan mellan säkerhet och livsfara. Frågan är bara om hon lyckas hålla sig på linan utan att falla...

Jag medger det. Efter tre böcker är jag fast. Jag kommer att läsa ALLA böcker i Morganville-serien om så Rachel Caine kommer att skriva dem i all tid och evighet (nu är del 13 snart färdigskriven). I den här boken blir det riktigt tajt tycker jag och min nyfikenhet väcks i och med Myrnin och mystiken som framkommer kring vampyrernas historia och framtid. På sätt och vis uppskattar jag att fokus ligger mer på vampyrerna och inte på Claires huskompisar. Självklart gillar jag dem (Eve, Michael, Shane) men det är bättre så här, tycker jag. Det tål också att upprepas att #1 språket är på riktigt och det gillar jag, #2 åh du älskade/hatade cliffhangerslut som binder ihop bok efter bok och #3 förpackningen - lika genialiskt snygg som vanligt!

Till sist. Jag är blurbad på baksidan av boken. Wiii! Det hade jag egentligen velat skriva först i detta inlägg men kom till sans och kände att bokens innehåll kanske var snäppet viktigare ;-)

Här kan ni läsa om del 1, Glashuset och del 2, Döda flickors dans.

Titel: Midnattsgränden
Originaltitel: Midnight Alley

Författare: Rachel Caine

Språk: Svenska

Originalspråk: Engelska
Sidor: 314

Genre: YA, Fantasy, Vampyrer

Utgivningsår: 2012

Förlag: Styxx Fantasy

Format: Häftad

ISBN: 978-91-7355-255-4

Turkanarapporten av Christian Unge

Jag fick frågan om jag ville läsa Turkanarapporten, Christian Unges debutroman, och jag tackade genast ja. Det visade sig vara en fullmatad actionthriller med tvära kast och en mycket intressant handling. Boken tar sin början när Martin Roeykens flyr sina problem hemma i Stockholm för att arbeta som kirurg i i Kenya. Där träffar han Nadine, en antropolog som har upptäckt en del konstigheter i Turkanaprovinsen och hon erbjuder Martin att följa med på en forskningsresa dit. Han tackar dock nej men hoppas att han får träffa Nadine igen, hon har rört vid hans inre på ett sätt som ingen annan har gjort. Inte på länge i alla fall. Men när Nadine försvinner och en del andra människor dör finner Martin ingen annan utväg än att ge sig av för att hitta henne. Och alldeles för sent inser han vad han gett sig in på.

Jag måste säga att Unge ger mig en mycket välskriven läsupplevelse. Skildringarna känns träffsäkra och även fast jag inte varit i Kenya är jag nu helt säker på hur där ser ut, hur det luktar och hur det känns. Speciellt gillar jag hur han beskriver den amerikanska regionschefen för CIA beskrivs och skildras. Det känns klockrent och det får mig samtidigt att avsky honom. Och som jag läste på någon annan blogg (kommer inte ihåg vilken) så spelas boken upp som en film på näthinnan och ibland får jag The Bourne Identity-vibbar (som de scener när de flyr t.ex.). Dessvärre kan jag tycka att det är aningens många personer inblandade men det är egentligen en petitess i det stora hela.

Något som slår mig är hur tung boken är. Det gör att den känns exklusiv samtidigt som att det inte går att läsa den liggandes i sängen. Vilket i och för sig inte är något större problem eftersom det inte går att sluta läsa den när jag sitter i soffan och tar mig lästid som egentligen inte finns (ni vet, disken efter maten, barnen ska badas och läggas... tur jag har en snäll och förstående make). Om ni gillar att läsa böcker med snabba vändningar mycket action och välskrivna personporträtt så är Turkanarapporten en bok för dig!

Titel: Turkanarapporten
Författare: Christian Unge
Språk: Svenska
Sidor: 416
Genre: Roman, Actionthriller
Utgivningsår: 2012
Förlag: Christian Unge Production
Format: Häftad
ISBN: 978-91-7037-621-4

Särskild av Nene Ormes

Det är alltid lite nervöst (inte minst för författaren) när uppföljaren till en kritikerrosad bok kommer ut. För mig som läsare innebär det ofta högt ställda krav på att bok nummer två håller åtminstone samma kvalité och uppfyller förväntningarna som finns på att berättelsen fortsätter i samma anda. Ibland blir det så. Och ibland inte. Jag läste ut Nene Ormes Särskild igår kväll och jag kan bara meddela att jag är nöjd. Eller egentligen är jag MER än nöjd.

Särskild tar vid någon månad efter första bokens slut. Daniel är mycket förändrad efter de hemska upplevelserna han varit med om och har mer eller mindre flyttat in i Uddas lägenhet. Udda däremot mår faktiskt ganska bra. Hon har inte haft några drömmar på hela sommaren och livet som sär känns ganska främmande ändå. Men Udda och Daniel ska precis börja njuta av Malmöfestivalen då Udda plötsligt får tillbaka sina drömmar med ny kraft. Hon tar kontakt med Hemming för att få hjälp och får då rådet att skaffa sig en mäster. Udda söker upp Oraklet för vägledning i drömmarna och får inte bara en mäster utan även en hel hoper andra problem att tampas med.

Jag gillade verkligen första boken, Udda verklighet, men jag måste säga att Särskild är mycket bättre.  Mycket. Ormes ger i sin andra bok mer plats åt själva grundhistorien. Den mycket väl genomtänkta sära världen får det utrymme den förtjänar och det ger ett fantastiskt bra djup till berättelsen. Genom Uddas drömmar och den återkoppling hon får från t.ex Hemming och Oraklet får vi en inblick i det sära Malmö och det som händer där. Och än viktigare - varför det händer. Jag tycker mer och mer om Udda och jag blir mer och mer övertygad om att hon och Hemming borde hooka upp på riktigt. Hon växer i mina ögon ju mer hon lär sig om sin gåva desto mer självsäker och häftig blir hon.

Jag hoppas verkligen att det blir en tredje bok. Hon måste skriva en trea, annars dör jag. Och dessutom har Nene Ormes nu två gånger om visat att hon är drottningen av svensk urban fantasy! Så det smäller om det!

Titel: Särskild
Författare: Nene Ormes
Språk: Svenska
Sidor: 282
Genre: Urban fantasy
Utgivningsår: 2012
Förlag: Styxx
Format: Danskt band
ISBN: 978-91-7355-254-7

Udda verklighet av Nene Ormes

Svensk urban fantasy växer inte på träd. Det vet vi. Och det är så synd. Det finns enorma mängder fantasy på engelska men lite blir översatt till svenska och de som inte läser på engelska går miste om en hel drös fantastiska böcker. Men nu verkar det bli ändring på det...

Därför är jag glad att vi har Nene Ormes. Hon skriver urban fantasy som utspelar sig i Malmö och dess gömda dimensioner som bara de sära kan besöka. Udda verklighet är hennes debutbok och handlar om Udda som har problem med mardrömmar som känns mer och mer "på riktigt". Hennes bäste vän Daniel bestämmer sig för att följa spåren i en av hennes drömmar och försvinner själv spårlöst vid Malmös centralstation. Udda ger sig ut i Malmö för att söka efter honom och hon dras in i en värld hon aldrig, ens i sin vildaste fantasi, kunnat föreställa sig existerade. Till sin hjälp har hon Hemming och hans kännedom om de sära och världen som de vanliga, dödliga Malmöborna inte har en aning om finns där ibland dem.

Udda verklighet har precis det jag jag vill ha av en bok i urban fantasy genren. Spänning, en lagom blandning av verklighet och fantasi, trovärdiga karaktärer, magiska inslag och nytänk. En bra debut med andra ord. Och jag har redan uppföljaren Särkild i hyllan - och förväntar mig ännu tätare och mer spännande läsning i den fortsatta berättelsen om Udda och de sära. Bring it!

Titel: Udda verklighet
Författare: Nene Ormes
Språk: Svenska
Sidor: 254
Genre: Roman, Urban fantasy
Utgivningsår: 2010
Förlag: Styxx fantasy
Format: Häftad
ISBN: 978-91-7355-140-3

Döda flickors dans av Rachel Caine

Andra boken i serien om vampyrerna i Morganville, Döda flickors dans, tar vid där Glashuset slutar och man får äntligen svar på vad som hände efter det dära cliffhanger-slutet. Vi kastas alltså rakt in i handlingen och här finns ingen startsträcka för att förklara och förtydliga vare sig handling eller miljö. Claire märker att hon nu inte bara befinner sig i blåsväder med vampyrerna utan även mitt uppe i ett familjedrama mellan Shane och hans pappa. Hon inser till slut att den enda som kan lösa problemen är Claire själv. Och för att göra det behöver hon riskera sitt eget liv.

Boken är minst lika rapp och snabbläst som ettan. Det är en sådan bok som man inte kan sluta läsa när man väl börjat. Och man kan definitivt inte motstå att längta lite efter fortsättningen eftersom slutet i Döda flickors dans slutar med cliffhanger den med. Man vill ju veta vad som händer. Smart drag av föfattaren alltså. Det cirkulerar dock en hel del olika personer i boken vilket jag kan uppfatta som förvirrande emellanåt. Jag tycker ändå (och fortfarande) att Caines språk är realistiskt och bra, det är lite grövre på sina ställen och det gillar jag. Hade hon inte skrivit på det sättet hade boken blivit alldeles för all american och puttenuttig. Bra där!

Döda flickors dans alltså. Läs på egen risk för det är lätt att bli lite beroende.

Titel: Döda flickors dans
Originaltitel: The Dead Girls' Dance
Författare: Rachel Caine

Språk: Svenska

Originalspråk: Engelska
Sidor: 320

Genre: YA, Fantasy, Vampyrer

Utgivningsår: 2011

Förlag: Styxx Fantasy

Format: Häftad

ISBN: 978-91-7355-220-2

Glashuset av Rachel Caine

Den har stått länge som "läser just nu" här till höger men sanningen är att jag bara läst ett par sidor och sen har den legat på hyllan. Men igår eftermiddag tog jag tag i den och nu är den slut! Glashuset är en rapp historia om Claire som flyr sitt elevhem på college, och därmed också sin plågoande Monica. Hon flyttar in i Glashuset och blir vän med Shane - som ger henne fjärilar i magen, gotharen Eve och Michael som bara syns till på nätterna. Tidigt i boken får vi veta att Morganville, som staden där de bor heter, kryllar av vampyrer. Okej. Först störde det mig att det var allmänt känt - jag trodde att vampyrer var försiktigare än så. Men sen vande jag mig vid tanken precis som Claire gör. Eller ja hon vänjer sig snarare vid det faktum att hon måste vara på sin vakt hela tiden. För att överleva.

Vacker flicka + åh så snygg kille + intensiva kyssar som gör att det kittlas i kroppen + vampyrer + vinna-eller-försvinna slutstrid = framgångsrikt koncept.

Och det funkar bra. Absolut. Jag rycks med men blir inte så där sprudlande och sprattlig som man kan vara när en riktigt, riktigt bra bok tar slut (typ Jellicoe Road, Twilight, Hungerspelen etc.). Språket är något som jag ofta funderar över när jag läser YA-böcker. I vissa böcker är språket lite försiktigt och gud bevare om det finns med en svordom eller två. Men många av de senaste jag läst innehåller mer svordomar och ärligare formuleringar. Det är något jag tror att målgruppen faktiskt uppskattar. För det är ju så de pratar i den åldern. Så det är ett plus. Annars gillar jag boken, tycker att den är bra på att vara snabb och rak, inte långtråkig någonstans. Den är också fantastiskt snygg med sitt svarta snitt och rosa detaljer. Sen ska jag inte spoila slutet men jag gillar ett teaser-slut. I alla fall när jag vet att det kommer en uppförljare. Så ja, jag kommer att läsa tvåan även om jag inte är helt övertygad.

Titel: Glashuset
Originaltitel: Glasshouses
Författare: Rachel Caine

Språk: Svenska

Originalspråk: Engelska
Sidor: 312

Genre: YA, Fantasy, Vampyrer

Utgivningsår: 2011

Förlag: Styxx Fantasy

Format: Häftad

ISBN: 978-91-7355-176-2

Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg

Jag vill börja denna lilla recension med att säga att jag tycker att det är fantastiskt generöst att dela med sig av sina verk gratis på nätet. Jag har själv inga problem med att köpa och läsa böcker, varken ekonomiskt eller andra skäl. Även om jag bör låta bli att köpa så många... Anyhoo. Jag tror dessvärre att det finns de som kanske drar sig för att läsa och för att de inte känner att de har råd att köpa böcker - Nu bortser jag från det faktum att vi har bibliotek i nästan varje stad. Därför tycker jag att det är fint av Daniel Åberg att sprida sina verk gratis. Tummen upp där!

Vi har redan sagt hej då är en skildring av en man som verkar ha rätt svårt för att binda sig. Han avverkar tjej efter tjej och det känns som om han undermedvetet hela tiden väljer tjejer han inte kan stanna hos av ett eller annat skäl t.ex. att hon redan är gift. Men kanske hittar han rätt till slut ändå... Åberg skriver fint och talspråkigt, det är lättläst utan att vara tråkigt eller simpelt. Kapitlen kommer inte i ordning utan är omkastade vilket jag tycker höjer boken mycket, man tänker till lite själv och funderar på vem huvudpersonen nu träffar/pratar med/messar till/ligger med innan det senare beskrivs. Jag tror att den hade blivit lite för förutsägbar om de kommit i ordning. Bra där.

Jag tycker att ni ska klicka er in  H Ä R och läsa den ni med!

Titel: Vi har redan sagt hej då

Författare: Daniel Åberg

Språk: Svenska

Sidor: 241

Genre: Roman

Utgivningsår: 2010

Förlag: Sockerbolaget

Format: Häftad

ISBN: 9789174370065