Så har jag alltså börjat läsa Vila i frid av Sofie Sarenbrant. I realtid. Det innebär att första delen, det som utspelar sig den femte februari, är färdigläst. Pga föräldramöte på jobbet i kväll fick det bli morgonläsning idag.
Det var en bra inledning där vi blev presenterade för en hel drös med människor. Kanske något för många. Men jag antar, precis som i de flesta andra böcker, att det kommer att klarna. Jag tyckte mycket om beskrivningen av Yasuragi Hasseludden i början. Det var verkligen rogivande och jag kan se det framför mig. Jag har länge velat åka dit och hoppas att det kan bli så någon gång (trots att jag egentligen inte är någon spa-människa). Men tills dess funkar boken som ett ypperligt substitut.
Realtidsläsningen är ett kanonbra sätt att samläsa på. De olika delarna är lagom långa och ligger på mellan 30-50-talet sidor åt gången. Jag undrar dock om jag ska vänta med epilogen till "fem veckor senare" eller om jag ska läsa den direkt efter den fjortonde februari. Vad tycker du, Sofie?
Här är övriga inlägg i serien:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar