tisdag 21 februari 2012

De ickesynliga av Fredrik Härén

Igår strax innan lunch skulle jag lägga mig i ett skönt skumbad. Som boksällskap tog jag den bok jag läste just då. Men när jag gick förbi högen med nyköpta, olästa böcker fångade den gröna boken mitt intresse och det blev De ickesynliga som fick följa med in i badet. På kvällen var den utläst.

De ickesynliga handlar om Alex, en journaliststudent som skriver ett arbete om barn som har låtsasvänner. Allt eftersom hennes intervjuer och efterforskningar fortskrider blir hon, med hjälp av en Mr. Williams, varse om De ickesynliga. Ett folkslag som lever runtomkring oss men som vi människor inte kan se. Bara spädbarn och vissa barn och vuxna kan se dem. Men genom att bli så kallad insatt - det kallas de som är medvetna om de ickesynliga, yangyang, - dras man också in i en livsfarlig värld där det kan innebära döden om man sprider kunskapen om de finns...

Jag måste säga att ett av skälen till att jag köpte De ickesynliga är att Fredrik Härén bor i Singapore. Mina föräldrar bodde där under många år och det hat varit som ett andra hem. Alltså, löjligt skäl - jag vet. Det andra skälet var att mamma, som brukar spara boktips till mig från tidningar och dylikt, hade klippt ut en sida ur en söndagsbilaga om just De ickesynliga. Så på den vägen är det. Och om jag är glad att det blev så. För Häréns bok är sannerligen en riktigt bra en. Den är av typen "går inte att lägga ifrån sig den".  Författaren har gjort ett digert jobb med att skapa en trovärdig och vattentät verklighet som skulle kunna tas för sann. Liksom Alex är jag till en början mer eller mindre skeptisk men ju mer hon/jag får förklarat för mig desto mer självklart känns det. Det är ju klart att de finns folk vi inte kan se. Man brukar ju säga nåt i stil med att barn och hundar kan se spöken. (Kan vara nåt jag hittade på nu också) Men nu får det ju sin förklaring. Författaren har tänkt på allt. Ett måste för att en sån här bok ska funka. Och det gör det definitivt!

En sak som gör mig riktigt förbannad är Alex jävla brorsa, Daniel. Jag blir bara mer och mer irriterad på honom. Ett riktigt svin, tycker jag nog. Självisk, narcissistisk, självcentrerad - kärt barn har många namn. Tycker verkligen att han borde betett sig på ett bättre sätt, i alla fall med tanke på sin syster. Hon kommer till honom och ber om råd och han tar direkt tillfället i akt att tjäna nåt på det. Då framstår svägerskan som ljusår bättre. Henne som jag var säker på att jag skulle ogilla från början.

Alex historia får vi ta del av genom kapitel och i varje kapitel finns en kursiv del som berättar från de ickesynligas perspektiv. Jag är ju inget fan av kursiva delar men här fyller de en viktig funktion. En annan sak jag tänker på när det gäller språket är att jag ibland kommer på mig själv att tänka "undra hur detta är formulerat i originalet?" Jag får alltså för mig att det är en engelsk bok översatt till svenska. Jag funderade lite på varför jag tror det. Kan det vara för att han bor utomlands och kanske har vant sig vid engelskan såpass att hans svenska blivit "lidande"? Eller kan det bero på att det förekommer många namn som skulle vara naturliga i en bok av engelsk härkomst: Mr Williams, Alex, Daniel? Det är inget negatativt eller så, bara det att det var något jag funderade över.

En kanonbra bok som jag verkligen kan rekommendera. Den vänder liksom lite uppochner på allt man tidigare trott var sanningen och det rätta. Du kan följa boken på Facebook för jag tror att det kommer en uppföljare. Det måste komma en uppföljare. Det bör också tilläggas att jag i går hittade fjärrkontrollen till tv:n i sovrummet på sängen och med tv:n på. Jag som nyss hade lagt upp den på hyllan. Då isade det till i magen vill jag lova. Sen att det framkom att det var dottern som varit där... ja det är en annan sak.


Titel: De ickesynliga
Författare: Fredrik Härén
Språk: 
Svenska
Sidor: 412
Genre: Spänning
Utgivningsår: 2012
Förlag:
 Månpocket
Format: Pocket
ISBN: 978-91-7503-043-2

3 kommentarer:

  1. Visst var den bra!! Kram Petronella

    SvaraRadera
  2. Du förresten. Jag tänkte på en sak. I den bok som jag läste var det uppdelat med vita sidor/svart text kontra svarta sidor/vit text för att belysa skillnaden ickesynliga eller synliga som berättare. Var det inte så här alltså? Isåfall tycker jag att de missat en stor del av upplevelsen för det tyckte jag var ett riktigt häftigt sätt att skilja dem åt. Jag gillar inte heller riktigt det där med kursiva delar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är synd att de bytt de svarta sidorna mot kursiv text i pocketutgåvan. Det hade nog blivit ännu mer effektfullt som du säger.

      Radera

en favorit

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Jag var helt säker på att jag hade skrivit om Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Bombsäker! Men när jag häromdagen skulle hitta länken ...