fredag 2 december 2011

Stora Tegelstensdöden 2011

Jag trodde, tidigare i höstas, på allvar att jag skulle klara av tre tegelstenar* under hösten. TRE. Hajar ni? Helt sjukt egentligen. Men visst, absolut inte omöjligt. Kan dom, kan jag. Så tänkte jag. Då.

Nu går tankarna mer i dessa banor: Men vad är det för fel på mig? Visst kan jag väl läsa en tegelsten då och då men sanningen är att... Jag är fan ta mig allergisk mot så långa böcker. Jag stirrar mig blind på att det är så mycket kvar. Tittar på sidantal och bara bläddrar på måfå. Jag blir totalt paralyserad. Så hur kunde jag få för mig att jag skulle kunna fixa tre stycken på bara några månader är egentligen en gåta. Storhetsvansinne is my middle name.

Jag vill allra helst att böcker ska ligga runt 300 sidor i längd. Det brukar vara lagom +/- litegrann. Jag behöver också läsa böcker där man sugs in redan från start och som man inte kan lägga ifrån sig. Jag ger inte mycket för långa passager som inte driver handlingen framåt (vem gör det). Och tyvärr gäller det många av de tegelstenar jag läst. Det är supersvårt för en författare att få läsaren att behålla fokus under så många sidor. Skitsvårt antar jag. Och många tegelstenar hade kanske mått bättre av att kortas ner en aning. 

Saken blir inte bättre av att nästa bokklubbsbok, Katedralen vid havet, är en tegelsten som innehåller 666 sidor historisk roman. Historiska romaner är min andra akilleshäl. Men visst. Jag ska ge det en chans. Och kanske funkar det den här gången. Och jag hoppas någon gång kunna läsa ut de som sägs ska vara guldklimpar t.ex. The Passage, Jonathan Strange & Mr Norrell och 2666

Men. Inte. Nu.



*En tegelsten för mig kännetecknas av ett sidantal på 600 sidor och uppåt. Give or take.

4 kommentarer:

  1. Kan inte annat än att hålla med!

    Jag trodde på två tegelstenar under hösten... blev ingen av dem, läste visserligen andra som kan räknas som mesiga tegelstenar (typ 500 sidor) men läste inte dem jag hade som utmaning.. sämst >.<

    Dock läser jag en tegelsten nu Battle Rokyale som är nära på 600 sidor, men den känns inte alls som en tegelsten sidorna bara flyger iväg ^^

    SvaraRadera
  2. Jag ser tegelstenar på ett helt annat sätt. Äntligen kan jag sjunka in i en bok och behvöer inte bry mig om vad jag ska läsa härnäst, på ett bra tag. Vad skönt att vi alla är olika ändå :)

    SvaraRadera
  3. I´m with you. Och jag beklagar det också.

    SvaraRadera
  4. Jag blir lite lätt stressad av tegelstenar! Orkar inte hålla intresset uppe så länge!

    SvaraRadera

en favorit

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Jag var helt säker på att jag hade skrivit om Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Bombsäker! Men när jag häromdagen skulle hitta länken ...