måndag 3 oktober 2011

The Strain av Guillermo del Toro & Chuck Hogan

Åh, jag gjorde det. Till slut blev den utläst, min första bok i TRE på TRE-utmaningen. Det tog en månad nästan precis. Det var längesen jag höll på så länge med en bok (senast var i april när det var den segdragne Fågeln som vrider upp världen som tog långt över en månad att läsa ut).

Men nu var det som sagt The Strain, första boken i trilogin med samma namn. Den handlar om Dr Ephraim Goodweather, läkare vid det amerikanska Smittskyddsinstitutet, som blir akut kallad tillsmmans med sitt team till JFK-flygplatsen för att undersöka ett flygplan som tros innehålla någon typ av virus. Samtliga passagerare på planet är döda, utan några som helst spår av varken förödare eller dödsorsak. Inom bara några timmar börjar det hända konstiga saker i New York. Kropparna från flygplanet försvinner spårlöst från bårhusen och det rapporteras om konstiga beteenden hos människor i olika delar av NY. Till och med råttorna beter sig konstigt. Och samtidigt blir Eph kontaktad av Mr. Setrakian som säger sig veta ett och annat om händelserna som nu drabbar staden. Det visar sig att de som har varit i kontakt med offren från flygplanet börjar skifta skepnad och anta de av vampyrer...

Eph är nykter alkoholist som slits mellan arbetet och rollen som pappa och kämpar nu i en segdragen och tråkig vårdnadstvist om sonen Zack. Efter att ha sett flera konstiga händelser med offren från flygplanet köper Eph lätt Setrakians berättelse om den uråldriga Strigoi - vampyren, och bildar tillsammans med honom och en skadedjursutrotare nån typ av pakt som ska övervinna Strigoi och alla hans följare.

Boken är, som jag i ett tidigareinlägg berättat, bitvis mycket spännande och tät. Jag är väl inget jättefan av del Toro/Hogans vampyrer som jag tycker är något konstigt hopkok av traditionella vampyrer, aliens (som i filmen Alien) och zombies. Men hey, konstigare saker har ju skett i litteraturen. Något som jag tycker är lite jobbigt med den är att det figurerar så fruktansvärt många människor i boken. Jag skulle väl ändå säga att de till 90% är viktiga för historien på något sätt men det är ganska förvirrande. Speciellt till en början - sen har de ju en förmåga att minska till antalet vad det lider... Ett stort plus är att tanken bakom boken är intressant och det ligger en bra bakgrund till historien som vi får ta del av. Både i prologen men även i Setrakians berättelser och handlingar. Det känns gediget och väl genomtänkt och jag hoppas att det känns igen i bok två och tre också. Dock känns boken, när man läst ut den, som en enda lång prolog till den andra delen i trilogin. Och det är därför (och det faktum att jag har min utmaningen att fullfölja) som gör att jag måste (läs vill) läsa mer.


Titel: The Strain
Författare: Guillermo del Toro & Chuck Hogan
Språk: Engelska
Sidor: 585
Genre: Vampyrlitt, Skräck
Utgivningsår: 2010
Förlag: Harper
Format: Pocket
ISBN: 978-0-06-155824-5








(Första och andra delen finns översatta till svenska. Tredje och sista delen ges ut på engelska i mitten av oktober.)

5 kommentarer:

  1. Jag tyckte ungefär likadant om början av The Strain som jag tyckte om The Passage: att det HÄR kan ju bli BRA! Jag gillade inledningen med flygplanet osv. Själva vampyrerna hade jag senare väldigt svårt med, jag såg hela tiden framför mig nåt slags datoranimerade fånigheter. Som Draculapastisch tycker jag första halvan är väldigt lyckad. Sedan dyker Setrakian upp och han visade sig vara en väldigt irriterande motsvarighet till Van Helsing. Tvåan ska jag hålla tyst om & låta dig läsa & tycka själv. Jag sammanfattar bara min uppfattning av The Strain som: bättre än The Passage i vissa avseenden men en besvikelse med tanke på förväntningarna.

    SvaraRadera
  2. Alltså jag kom ju typ bara 100 sidor in i The Passage innan jag pausade den så jag kan inte uttala mig om den än men precis som du säger så känns The Strain bra som fan i början men jag kan bara inte köpa vampyrtypen. Den dära stingern som åker ut i tid och otid - jag ser bara Alienfilmerna framför mig. Men jag ska ge del två OCH tre en ärlig chans. Fast Setrakian tycker jag ändå är ok. Inget annoying där tycker jag. Dock något otroligt att en gammal man pallar så mycket...

    Förresten - jag är glad att se livstecken från dig - var lite rädd att du hamnat i en zombieattack eller nåt... ;-)

    SvaraRadera
  3. Av någon anledning kan jag inte störa mig på deras vampyrer - för att det på något vis är nyskapande o inte som "alla andras". Men jag kan hålla med om att det är lite aliens över dem. ^^ O jag kan acceptera dem i böckernas värld men oroar mig lite över vad som kan tänkas dyka upp på bioduken om det blev film. ;P Jag gillar faktiskt böckerna. (:

    SvaraRadera
  4. Surgubbe som jag är så tycker jag inte alls är nyskapande, utan påminner om larv som Underworld och annat.

    Tess, jag har läst en hel del men haft lite skrivkramp. Tror det gått över nu. Ligger 20 böcker efter, håhåjaja.

    SvaraRadera
  5. Var surgubbe du! Jo, sant, kan hålla med om det, men det är ändå inte lika mkt klassisk vampyr eller ybersnygg o modern vampyr över det hela! Vilket är det vanligaste, upplever jag ändå! (: (;

    SvaraRadera

en favorit

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Jag var helt säker på att jag hade skrivit om Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Bombsäker! Men när jag häromdagen skulle hitta länken ...