I söndags såg jag sista Harry Potter-filmen. Det var lite sorgligt tycker jag. Så definitivt. Harry och jag har kilat stadigt sedan jag fick första boken i julklapp av min mamma julen 1999. Hon hade gått in på bokhandeln och sagt att hon ville ha en bok till min dotter som är 18 år som gillar det här och det här. Han i butiken sa att "den här, Harry Potter och de vises sten, ska vara bra. Den går bra i Storbritannien men här har den inte riktigt kommit igång med försäljningen, den är ju alldeles nyutgiven. Kanske kan hon tycka att den är lite för "ung" för henne..." Den tar vi sa mamma! Och som jag tackar henne för det idag! Vi åkte ett gäng till Sälen över nyår det året, Millenieskiftet, och jag satt som klistrad vid boken. Min svärmor fick be mig att lägga undan den för nu skulle vi äta. Så. Bra. Var. Den.
Efter det gick det i ett rasande tempo. Jag köpte varje ny bok så fort den släpptes (de här är nästan de enda böckerna jag köpt som inbundna - jag, pocketlovern...) och läste ikapp mig på de engelska som kommit ut. Jag tycker, till skillnad mot många andra böcker, att filmatiseringarna har gjorts mycket bra och fångar Harry Potter-känslan. Jag är tittar ofta på dem här hemma. Längtar redan tills sista filmen släpps på dvd. Sista filmen var ett fruktansvärt bra avslut på en era som jag aldrig tror att vi kommer att få uppleva igen. Harry Potter är unik och även om det kommit andra alternativ under vägens gång så är det svårt att matcha J.K. Rowlings fantastiska, magiska värld!
Jag tror bestämt att det måste bli dags för en omläsning... Och förresten, håll utik här för än verkar inte sagan ta slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar